Kärlek

Igår hade vi det mysigt. Mamma, pappa och lillebror kom hem till oss och åt middag. Så skönt med familjekärlek. Ibland är det allt man behöver. Särskilt skönt var det att Oscar var med. Jag kan knappt tro att han bara är 17 år. Jag kan prata med honom om allt. Han finns alltid där för mig. Det borde vara tvärtom, jag är hans storasyster. Det är jag som ska skydda honom från alla hemskheter i världen, istället drar jag in honom i dem. 
 
 

Fan fan fan

Jag kan inte sova, så jag googlar. Varför gjorde jag det? Ångesten är total nu. Jag sitter i soffan och tårarna bara strömmar ner för mina kinder. 
 

MEST AGGRESSIV

  • Hjärnan består av nervceller (neuron) och stödjeceller (gliaceller).
  • Vid glioblastom har en gliacell omvandlats till en cancercell på grund av förändringar i cellens arvsmassa.
  • Glioblastom räknas som en av de svåraste cancerformerna av dem alla.
  • I dag behandlas patienterna med kirurgi, strålning cellgifter. Men även med den mest aggressiva behandlingen överlever patienterna i snitt bara 15 månader.
  • Det vanligaste symtomet är huvudvärk, illamående och kräkningar.
  • Varje år får cirka 1.100 svenskar diagnosen hjärntumör där glioblastom ingår.

Källor: Nationalencyklopedin, Cancerfonden. (TT)

 

15 månader! 15 månader är ingenting. INGENTING. INGENJÄVLATING. 

Leva, andas och ta in känslor

 
Idag har vi haft en bra dag. En bra, solig och varm dag. Det är fortfarande högsommarvärme, och idag har det varit runt 30 grader. Vi började dagen med att åka in till stan, och sedan gick vi till bryggan vid Årstaviken och låg där under några underbara timmar. Ibland känns det som att allt är normalt, som att D inte har den där jävla tumören i hjärnan och vi fortfarande har hela livet framför våra fötter. Hela livet tillsammans, sida vid sida. Hur härliga sådana ögonblick än är, så kommer de alltid med en eftersmak av att verkligheten inte går att rymma ifrån. 
 
I början av det här året så hade vi så många planer för det här året. Det skulle liksom bli det bästa året. Jag hade bokat en Parisresa som jag skulle överraska D med på hans 30-årsdag. Den resan fick avbokas. Vi skulle åka till New York. Vi skulle åka på två resor på min sommarledighet. Vi skulle börja försöka få barn igen. Vi skulle flytta till en större lägenhet. Jag skulle ta körkort. Vårt liv skulle starta på riktigt, nu när vi båda hade heltisjobb. Visserligen så tror jag att vi njuter så mycket mer av livet nu, än vad vi gjorde i början av 2014. Vi kanske fortfarande kan åka på några resor. Vi kanske kan få barn. Jag kan ju såklart ta körkort, men jag måste hitta orken och energin. All ork och energi går åt att leva, andas och ta in alla känslor just nu.