Ingen energi

Det känns som att samtalet med KBT-terapeuten var bra, men samtidigt känns det som att det drog ut all energi ur kroppen. Jag var helt slut när jag åkte därifrån. Det nu en ny dag och jag är fortfarande helt slut. Är det kanske vanligt att det känns så här? 
 
Bröt ihop totalt i onsdags kväll när jag var själv. Klarar inte av det. Lillebror sov hos mig inatt så att jag inte behövde vara ensam. 
 

Spännande och läskigt

Idag åker D till Amsterdam. Hans bästa vän och företagskompanjon bor där med sin tjej. Det ska bli lite skönt, samtidigt som det är lite läskigt att jag inte är nära honom om något skulle hända. På fredag kommer min bästa vän M hit och håller mig sällskap under helgen. Det blir mysigt. Vi har inte setts sedan februari. Innan helvetet började. 
 
Imorgon ska jag till en KBT-terapeut. Det ska både bli spännande och lite läskigt. 

Full fart framåt

Jag kör på som aldrig förr. Jag vet inte riktigt varför jag gör det. Kanske som en slags flykt. Det kommer kanske komma ett bakslag snart, men just nu så är det skönt. Jag har fått delat ämnesansvar i svenska, har blivit mentor för en kollega i engelska och kommer att vara med i ett projekt där man åker till andra skolor i omkringliggande kommuner och utvärderar deras verksamhet. Det känns inte som att jag bara har jobbat i ett år som lärare, och det känns inte som att andra tycker det heller. 
 
Jag vet inte hur jag ska tänka. Ska jag köra på nu, göra sådant som är kul och som gör mig glad eller ska jag sakta ner och vara mer med D?