Överlevnadsstrategier

Jag läste Lottas (Mitt liv på landet) blogg och blev inspirerad av hennes lista på överlevnadsstrategier vid kriser, och tänkte att jag ska dela med mig av min egen lista (som till stora delar säkert kommer att likna Lottas). 
 
Det är många som undrar hur jag orkar med livet som anhörig till någon med obotlig cancer. Under det här året som cancer har funnits i våra liv så har några strategier för att orka blivit tydligare än de varit innan. 
 
 
Lev i nuet och njut av stunden. Det här är ju något som upprepas gång på gång, och det känns kanske inte så jäkla enkelt att leva i nuet när hela livet är kaos. Det krävs träning för att leva i nuet och uppskatta det som sker just nu. Låt det ta tid att lära dig. Stanna upp, fäst blicken på löven som darrar i vinden utanför fönstret. Följ en gren med blicken under någon minut. Tänk inte på vad som ska hända sedan, eller hur det har varit innan. Gör sådant du njuter av att göra, kanske är det att läsa, att lyssna på musik, att lösa korsord eller att springa en runda. 
 
 
 
Undvik att grotta ner dig i problem och jämför inte dina problem med andras. För min egen skull har jag inte grottat ner mig i Ds diagnos. Jag vet det jag behöver veta, och jag mår inte bättre av att veta varje detalj. Varje fall, eller problem, är unikt. Det hjälper inte att jämföra ditt problem med någon annans, det skapar mest stress. Tänk också på att alla problem är relativa. Ett problem som känns fruktansvärt jobbigt för dig, kan kännas precis lika jobbigt som att leva som anhörig till någon med cancer. Känn dig inte förminskad av andras problem. Du kan bara relatera till vad du själv varit med om. 
 
Släpp kontrollen. Du kan inte kontrollera allt. Att lära sig att släppa kontrollen minskar din stress. Våga ta hjälp av andra när de frågar om du vill ha hjälp. Våga fråga efter hjälp när du behöver. Mitt kontrollbehov har under perioder ökat, vilket också ökar min stressnivå avsevärt. Något så litet som att min svärmor flyttat på en vas, kunde få mig att bli arg. Jag har varit tvungen att släppa kontrollen, för mitt välmåendes skull och vet ni? Livet fungerar fint även om jag inte har kontroll över varje detalj i mitt liv.
 
Gör det du tänker. Den här situationen har lärt mig att det är viktigt att göra sådant du vill göra. Skjut inte upp saker. Du har inte obegränsat med tid. Du är inte odödlig. Lägg tid på det som är viktigt i livet, för dig. Jämför inte ditt liv med andras liv. Mina föräldrar har länge pratat om att åka till Alperna och vandra. För några veckor sedan gjorde de just den resan. Mamma berättade att Ds sjukdom har gett dem ett nytt perspektiv, och de vill inte skjuta upp sådant de vill göra. Jag och D älskar att resa, så nu gör vi det varje tillfälle vi har möjlighet. 
 
 
 
Ge och ta emot kärlek. Ge kärlek till din partner, din familj och dina vänner. Ta dig tid att visa din uppskattning för dem. Skriv några ord. Ring ett samtal. Skicka en bild. Kramas mycket. Kramas länge. En kram som varar i 20 sekunder sänker blodtrycket, dämpar rädsla och stärker immunförsvaret. Ta också emot all den kärlek som finns runt omkring dig. I mitt jobb som lärare är jag omgiven av så mycket kärlek från mina elever (det kan du läsa om t.ex. HÄR och HÄR).
 
Sluta ge dig dåligt samvete. Du kan inte göra allt samtidigt. Du kan inte göra allt på superhög nivå. Sänk ribban för vad du förväntar dig av dig själv. Särskilt om du just nu genomgår något omvälvande. Låt saker ta tid. Vissa saker kanske inte blir gjorda alls, och det gör ingenting. Du gör ditt bästa. Var snäll mot dig själv. Det är du värd.
 
Tillåt dig att vara lycklig. Särskilt i en position som anhörig till någon med cancer (eller i andra kaosartade situationer), kan det vara svårt att låta dig vara glad och lycklig trots den livssituation du befinner dig i. Du måste få vara lycklig. Det här anknyter till att leva i nuet. Det finns alltid något att vara glad för. Det här tankesättet kan du öva upp. Hitta något varje dag som gör dig lycklig. Det kan vara att solen skiner, att nagellacksnyansen du precis målat är perfekt, att du har dina favoritskor på dig, att du läser en fantastiskt spännande bok eller att du bara har vaknat två gånger under natten. Till slut kommer din hjärna aktivt söka efter positiva saker omkring dig, och du kommer känna dig lyckligare. Prova. Det funkar.
 
 
 
Du behöver inte vara allas vän. Det är sant. Tidigare har jag varit en person som velat bli omtyckt av alla i min omgivning, men jag har lärt mig att det inte gör något om någon inte tycker om mig. Om någon tycker något om mig är det hens problem. Punkt.
 
Prioritera. Vad är viktigast för dig just nu? Du behöver inte göra allt på en gång. Saker kan vänta. 
 
Gör listor för att underlätta det för dig själv. I svåra livssituationer kan det vara svårt att komma ihåg saker, om du skriver ner dem så behöver du inte oroa dig för att glömma något. Det kan vara vara att skriva ner frågor till en läkare, en att göra-lista, eller en lista över dina tankar. Att skriva ner saker kan få dig att koppla av. Jag är en riktigt "list-person".
 
Ge dig tid. Tillåt dig att göra ingenting. Sitt och stirra ut i intet. Du kan inte alltid vara på gång. Du behöver låta hjärnan varva ner och smälta intryck och känslor. Ibland behöver du rensa hjärnan och tänka på ingenting. Det är okej.
 
Gråt när du behöver. Släpp ut tårarna. Låt dem strila ner för dina kinder när du behöver. Livet är förjävligt ibland. Precis som att du måste låta dig själv vara lycklig, så måste du också låta dig själv att vara ledsen. Det är ingen som förväntar sig att du är en supermänniska. Gråt tillsammans. Prata om era känslor tillsammans. Det är viktigt att inte hålla alla sina tankar och känslor inom sig. 
 
Behåll din humor. Vi kan inte vara allvarliga hela tiden. Skratta åt det förjävliga ibland och skoja om det. Den här strategin har tagit mig igenom den här perioden. Låt inte jävligheterna ta din humor och ditt skratt. Du behöver dem.
 
Rör på dig. Jag mår som bäst på en snabb promenad med hög musik i öronen. Då rensar jag hjärnan och mitt medvetande glider in i musiken. När ingen ser mimar jag till musiken. Hitta ditt sätt att röra på dig. Simning, promenader, löpning, cyckling, stryketräning. När du anstränger dig orkar du inte tänka på annat än att det gör ont i musklerna.
 
 

Att försöka bli gravid

Jag har tagit upp det förut, det här med dilemmat att försöka bli gravid när ens partner har obotlig cancer. Vi har bestämt oss för att ge det ett försök. Jag försöker att inte hoppas för mycket, men det är nästintill omöjligt. När mensen kommer så känns det som ett så otroligt stort nederlag. Varje mens innebär på något sätt en förlorad månad. Vi kanske inte ens kan få barn tillsammans. Jag kanske inte kan få barn.
 
Jag blir så sjukt avundsjuk på de som bara blir gravida utan att knappt ha försökt, eller sådana som glatt meddelar att funkade vid första försöket. Kan vi inte få en break, jag och D? Kan inte bara det här få fungera för oss? Hur mycket ska vi behöva genomlida? 
 
Det finns ju såklart inga svar. Det är bara det här kämpandet. Kämpa, kämpa, kämpa. Lev, lev, lev. 

Det här med att övningsköra

 
 
Jag älskar Dara O'Briain sedan vi bodde på Irland. Det här klippet får mig att gråta av skratt. Fy fasen, det här med att övningsköra har så mycket skräckblandad förtjusning över sig. Innan jag sätter mig i bilen är ångesten total, men när jag är klar känner jag mig så nöjd.