Jag vill bara leva livet med dig

 
När jag kom hem från sjukhuset igår ville tårarna inte sluta rinna. Tankarna attackerade mig som bombplan och mitt i kaoset stod jag med tårarna strilande ner för kinderna och höll händerna över huvudet för att försöka skydda mig. Men det gick inte att avvärja attacken med tankar om allt vi går miste om. Allt vi förmodligen aldrig kommer få dela tillsammans. Att få barn tillsammans, att gå se våra barn växa upp, att flytta till en villa. Att leva livet. Ett vardagligt liv med vardagliga händelser. Inget fancy. Bara livet. Tillsammans. 
 
Just nu står vi vid sidlinjen och ser hur alla andras liv levs. Och vi får inte vara med. 
 
Tänk om vi hade vetat vad som väntade oss den där kvällen i januari för snart sju år sedan när vi träffades för första gången. Hade vi ens trott att det var möjligt? 
 
 

Du kommer inte att dö inatt, älskling

Jag hoppas att du aldrig ska behöva trösta din älskade när hen är så fruktansvärt rädd för att dö. För att dö inatt. 
 
D har haft så ont i ryggen idag. Avdomningen i benen är kvar, men nu också med en krypande känsla som går fram och tillbaka. Nu ligger han i alla fall på avdelningen som är för ryggmärgsskadade. Det känns väldigt bra. Jag har fått ett otroligt proffsigt intryck av personerna som jobbar där. De är så fina, och det är så viktigt för patienterna när det är så. Han är så rädd för att han ska dö inatt. Han känner att så som han mår nu, det är så det kommer att kännas när han är på väg att dö. Att funktion för funktion i kroppen stänger ner. Jag kan inte ens tänka mig in i den känslan. Men, mina tankar glider lätt in på hur jag kommer känna när han ligger där och vi vet att det inte finns någon morgondag. Ikväll har jag gång på gång fått upprepa orden du kommer inte att dö inatt, älskling. Jag lovar dig det. Du kommer inte dö inatt. 
 
Jag vill kunna trycka på en stoppknapp för livet. Jag vill inte mer. Jag klarar inte mer.

Känslan


Det är som att ha blivit tillbakaskickad till 2014. Sjukhusgolv. Sjukhuslukt. Sjukhusnyanser. Hela mitt inre vrider sig. Det finns inget annat sätt att beskriva det på. Att se den jag älskar ha ont, vara trött, inte kunna röra sig som vanligt gör så med mig. Hela mitt inre vrids ut och in. Det svider, bultar och bränns.