Jag vill bara leva livet med dig

 
När jag kom hem från sjukhuset igår ville tårarna inte sluta rinna. Tankarna attackerade mig som bombplan och mitt i kaoset stod jag med tårarna strilande ner för kinderna och höll händerna över huvudet för att försöka skydda mig. Men det gick inte att avvärja attacken med tankar om allt vi går miste om. Allt vi förmodligen aldrig kommer få dela tillsammans. Att få barn tillsammans, att gå se våra barn växa upp, att flytta till en villa. Att leva livet. Ett vardagligt liv med vardagliga händelser. Inget fancy. Bara livet. Tillsammans. 
 
Just nu står vi vid sidlinjen och ser hur alla andras liv levs. Och vi får inte vara med. 
 
Tänk om vi hade vetat vad som väntade oss den där kvällen i januari för snart sju år sedan när vi träffades för första gången. Hade vi ens trott att det var möjligt? 
 
 
1 Anonym:

skriven

Skickar kramar till er båda. Förstår dig och er så väl så många kramar.
Min kärlek går på cytostatika kur nu, hjärntumör igen. Hade panik i går efter jag läst om din kärleks domningar i benen. Finns en tendens till det hos A nu :( ingen fara säger han... men paniken min lyssnar ej.

Tänker på er ❤
Nadia

2 Anonym:

skriven

Skickar kramar till er båda. Förstår dig och er så väl så många kramar.
Min kärlek går på cytostatika kur nu, hjärntumör igen. Hade panik i går efter jag läst om din kärleks domningar i benen. Finns en tendens till det hos A nu :( ingen fara säger han... men paniken min lyssnar ej.

Tänker på er ❤
Nadia

Svar: Fy fan för hjärntumörer. Varför skulle de komma in i våra liv?
Jag hoppas att din A får må bra snart.

Stor kram <3
Sara

3 Ullis:

skriven

Det finns inga ord helt enkelt….livet är så jävla orättvist!!! Varma kramar!

Svar: Verkligen orättvist! :(
Stor kram <3
Sara

4 Susanne:

skriven

Tänker på er ♥

Svar: Tack Susanne <3 Stor kram
Sara

5 Eva:

skriven

Stykekramar till er båda.

6 Tilda Barkselius:

skriven

Massa kärlek till er båda!

Svar: Tusen tack! Kramar
Sara

Kommentera här: