Andas in tacksamhet - andas ut tårar

Långa andetag. Djupa andetag. In. Ut. Långsamt. In. Ut. Jag klarar det här. 
 
Vissa stunder känner mig som världens starkaste människa. Att jag fan klarar allt livet kastar i min väg. Jag fixar allt. Andas mig igenom saknad, sorg, ångest, magont och sömnlösa nätter. Andas mig igenom allt.  Jag ska klara mig, och jag inte bara överleva det här. Jag ska leva det här livet. D fick inte den chansen att leva ett långt liv, så jag tänker inte slösa på den chans jag har. 
 
Andra stunder känner jag mig som en liten myra i en värld full av jättar. Hur jag än försöker, så kan jag inte komma undan faktumet att min make är död. Avliden. Har vandrat vidare. Har somnat in. Det låter kanske konstigt att försöka komma undan Ds död. Kanske låter det som att jag försöker glömma honom, låtsas som inget och gå vidare i livet. Som att jag klappar händerna mot varandra och säger "det var det". Det är inte så jag menar. Jag klarar inte att leva livet och hantera den konstanta sorgen. Hjärtat och hjärnan behöver vila emellanåt. Återhämta sig. Men så kommer den där vågen som dränker mig. Den trycker ner mig under vattenytan och låter mig rulla runt med vågorna och precis innan mina celler känns som att de ska explodera låts jag komma upp till ytan igen för kippa efter luft. 
 
Långa andetag. Djupa andetag. In. Ut. Långsamt. In. Ut. Jag klarar det här.
1 Anonym:

skriven

Kära du, vän i cyberrymden!
Just så ser sorgens ansikte ut. Just så som du beskriver den..
Att måsta leva minut för minut...medveten om tomheten, saknaden, sorgen...men måste koncentrera sig på att andas..in och ut...precis som du beskriver.
Du ÄR stark, du klarar det här...men i sorgens storm blir du lätt och kastas obarmhärtigt in i sönderslitande känslobråte...för att sen..för en stund..hamna i stormens öga....vilande för att andas...
Du klarar det här...alla stormar mojnar till slut...men vinden kommer du alltid att höra...
Kramar om dig...

Svar: Kram 💜
Sara

2 Tove-Lia:

skriven

Du klarar det. Och du varken måste eller kan vara stark hela tiden <3 <3 <3

Svar: Kram 💜
Sara

3 Monica:

skriven

Som jag sa tidigare idag; du bär på en sådan styrka och bidrar verkligen med en positiv energi, både privat och professionellt! Sedan är det både mänskligt och fullt naturligt att behöva andas långsamma andetag ibland. Varm kram.

Svar: Stor kram ❤😘
Sara

4 I a:

skriven

Det du beskriver kallas sorg. Sorg tar tid, sorg tar kraft, men sorgen är livsviktigt så låt den ta plats, låt den ta tid och låt den finnas där så länge som det behövs. Och bara du vet svaret på hur länge.

Svar: <3
Sara

5 Lotta:

skriven

Exakt så

Kommentera här: