Skrattet

En av de saker jag saknar mest med D är alla gånger vi skrattade. Ni vet det där djupa, bubblande skrattet som bara kommer av en blick, en rörelse eller något en sagt. Som vi skrattade. Varje dag, hur mörk den än var, så skrattade vi till slut. När en är ensam blir det inte samma sak. Ibland tittar jag på filmer på D när han gör något roligt, och då kan jag få tillbaka lite av känslan. Men, det är ju inte samma sak. Nu när jag tittar på bilderna så rinner bara tårarna. 
 
Jag saknar ditt leende älskling. Jag saknar ditt skratt. Jag saknar dig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Ullis:

skriven

Det blir så fruktansvärt tomt så det är inte klokt. Det blir inte lika mycket skratta här heller, inte alls på samma nivå som när David var här .(

Svar: :( Verkligen! Kram 💜
Sara

2 Silje :

skriven

Fine dere 💜

Svar: 💜
Sara

3 Sevanna :

skriven

❤️

Svar: 💜
Sara

4 Hanna Karlsson:

skriven

Fina bilder på er! <3

Svar: Tack 💜
Sara

5 Anonym:

skriven

Underbara bilder på en underbart vacker kärlek ❤️

Svar: Tack 💜
Sara

6 Carina:

skriven

Så fina <3

Svar: Tack 💜
Sara

7 Monika:

skriven

Fina bilder och djupa ord. Tänker på dig!
jag har fått veta att min kusin 40 år har fått samma sort cancer och letar efter mer information. Jag har hittat din sida.
Ha en bra dag!

Svar: Tack Monika! Hoppas att din kusin får så bra vård som möjligt. Kram 💜
Sara

8 Sevanna :

skriven

❤️

Svar: 💜
Sara

9 Eleonor i Nashville:

skriven

Fy fan vad livet är orättvist!!!!!

Svar: Ja 💜
Sara

10 Johanna Lagerfors:

skriven

Men vilken otroligt sorglig historia! Hittade just hit via din kommentar på min blogg, och blev så berörd av att läsa. Och så nyss dessutom. Fy vad orättvist. All styrka till dig och många kramar.

Svar: Kram 💜
Sara

Kommentera här: