Uppdatering

Under de senaste dagarna har jag haft besök av några av mina närmaste vänner, en kär kollega och min chef. Jag har promenerat, fikat och tränat hårt (har en grym träningsvärk just nu, och känner verkligen att jag lever, om jag säger så). Det har varit några sköna dagar, trots livets jävlighet. Jag försöker skratta lite varje dag. Jag måste få skratta, även om det kanske inte är sådär djupt och bubblande som tidigare. 
 
Det har ordnat sig med Domkyrkan. Tack och lov. Nu är begravningen bokad, gravplatsen är bestämd och Ds föräldrar och bror bokar in minnesstunden. Jag väntar på att prästen ska ringa för att boka in ett samtal, och om några veckor ska jag beställa gravstenen. Det är surrealistiskt att göra alla val och bestämma olika saker, men det finns liksom inget annat att göra än att bara göra valen. Väldigt konstig känsla. 
 
Just nu är jag fruktansvärt trött. Jag tänker på D hela tiden och saknar honom så otroligt mycket.
 
 

Det blev vår igen

 
I vintras tänkte jag: det blir vår igen. Vad som än händer, så blir det vår igen. Nu är vi här. I början av våren. Jag hade hoppats på att det skulle bli vår för dig med, D Jag skulle ju inte gå våren till mötes själv. Medan isen smälter tänker jag på allt vi inte kommer uppleva tillsammans. De där stora händelserna i livet som att få barn och se dem växa upp. De där små sakerna som att sitta på en brygga i Hagaparken och se våren sprida ut sig över viken. Alla viktiga och oviktiga stunder. Alla stunder. Alla sekunder som du är någon annanstans och jag är här. På bryggan. Ensam, men med dig i hjärtat.

De sista minuterna

 
Idag är det en vecka sedan D tog sina sista andetag. De där sista andetagen spelas upp mitt huvud, om och om igen. Hans ögon som tittade in i mina, andetagen som blev kortare och kortare, och till slut det sista andetaget. Sedan blev det tyst. Knäpptyst. Bröstet reste sig inte igen. Ögonen förlorande sin glans och livet försvann. Jag tänkte på hur tacksam jag är för att vi hann ta farväl några dagar tidigare. Jag hann berätta hur mycket jag älskar honom (tusen gånger om), och han hann säga att han älskar mig. Det var så hjärtskärande fint.