De sista minuterna
Idag är det en vecka sedan D tog sina sista andetag. De där sista andetagen spelas upp mitt huvud, om och om igen. Hans ögon som tittade in i mina, andetagen som blev kortare och kortare, och till slut det sista andetaget. Sedan blev det tyst. Knäpptyst. Bröstet reste sig inte igen. Ögonen förlorande sin glans och livet försvann. Jag tänkte på hur tacksam jag är för att vi hann ta farväl några dagar tidigare. Jag hann berätta hur mycket jag älskar honom (tusen gånger om), och han hann säga att han älskar mig. Det var så hjärtskärande fint.
skriven
Jag känner dig inte men förstår hur otroligt jobbigt det måste vara för dig. Det du skriver om dig D berör verkligen. 💜