Jag kan inte förstå

Jag är nära att få en panikattack, så jag skriver här istället och försöker ta djupa långsamma andetag för att förhoppningsvis kunna avvärja den.
 
Jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå. Det går inte att förstå att D ska dö. Jag kan inte förstå att det är såhär det kommer bli. Jag kan verkligen inte förstå. Det snurrar bara runt i mitt huvud och jag får inte stopp på det. 
 
Hur kan livet ha blivit såhär för oss? Jag tittar tillbaka några dagar i bloggen, och ser bilder på en leende D. I Vaxholm. I soffan. Min älskade D. Hur fan ska jag kunna förstå att han aldrig kommer komma hem igen? Att jag aldrig någonsin kommer få en kram av honom igen? Hur är det möjligt? Hur kan livet göra såhär mot oss, mot mig, mot D? Hur ska jag kunna leva vidare utan honom? Hur ska jag kunna andas? 
 
Jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå. Det går inte att förstå. 
1 Anna:

skriven

Jag har följt din blogg ett tag och fastän jag inte känner dig tänker jag på dig och din man varje dag. Så otroligt orättvist livet kan vara! Stor varm kram från mig ❤️

2 Anonym:

skriven

Sara, det är ofattbart hårt det du går igenom. Hinner du, orkar du så tycker jag att du ska ta en läkarkontakt. När man går igenom något så svårt och chockartat som du gör nu kan man behöva ta till stöd i form av lugnande ångestdämpande medicin. Jag har själv fått göra det under kortare perioder och det var nödvändigt. Om det är svårt för dig att komma i väg be dina föräldrar kontakta läkare eller tala med personalen på Ds avdelning, de måste kunna hjälpa dig. All kärlek och omtanke från mig till dig! Carin ❤️❤️❤️❤️❤️

3 Lost:

skriven

Det är så smärtsamt att läsa att jag vågar knappt uppdatera din blogg pga tar in allt så starkt. Fint att vänner och familj finns runt dig, det är Toppen att bo hos någon eller låta någon flytta in även om man inte behöver prata eller ska umgås. Bara ha någon som ser till en och finns om man faller för djupt. Alla tankar till er

4 Anonym:

skriven

Vi är många som tänker på er. I övrigt vill jag bara skriva sådant som känns som futtiga floskler i sammanhanget.💗 du ska veta att det du delar i din blogg betyder oerhört mycket för människor du aldrig träffat. Tack!

5 Maria Andersson:

skriven

❤❤❤

6 Eva:

skriven



<3

7 Maria :

skriven

Följer er kamp! Livet är så orättvist❤

8 Ylva:

skriven

Lurad på livet. Så upplever min T att han blev när hans fru dog. Känslan finns kvar fortfarande efter drygt ett år.

9 Silje:

skriven

Det går ikke ann å forstå Sara. Ingen forstår.

10 Anonym:

skriven

Hei Sara,

jeg hørte på den her podcast (på engelsk) idag og tenkte at kanskje du vil høre på den også og få litt positive energi.
http://www.tonywrighton.com/singing-with-dr-steven-eisenberg/

Ikke glem lekare er også mennesker og kan ta feil!

Stor klem

Na/Oslo

11 Anonym:

skriven

Tänker på er 💜💜

12 Ylva:

skriven

Tänker på er i denna svåra stund.. Sänder varma tankar!

13 Lena:

skriven

Jag hittar inga ord. Känner bara fan, fan, fan. Det är så otroligt sorgligt att läsa vad du skriver. Din blogg betyder så mycket för alla oss som har anhöriga i samma situation, du anar inte hur mycket styrka du ger. Önskar bara att det fanns ett sätt att ge tillbaks. Låta dig få styrka. Mina tankar finns hos er. 💗
Glöm inte bort att du är så otroligt starkare än vad du tror.

14 Lena:

skriven

Jag hittar inga ord. Känner bara fan, fan, fan. Det är så otroligt sorgligt att läsa vad du skriver. Din blogg betyder så mycket för alla oss som har anhöriga i samma situation, du anar inte hur mycket styrka du ger. Önskar bara att det fanns ett sätt att ge tillbaks. Låta dig få styrka. Mina tankar finns hos er. 💗
Glöm inte bort att du är så otroligt starkare än vad du tror.

Kommentera här: