En anhörigs dagbok

 

Tuff och tröttsam dag. D somnade tidigt igår kväll, men vaknade till vid två på natten och snurrade fram och tillbaka till klockan halv åtta. Jag är lättväckt, så jag sov extremt dåligt under de timmarna. Efter en snabb frukost åkte jag in till Axelssons spa där jag fick massage. Det var ganska skönt, men personen som masserade mig gången innan var en riktig stjärna på att massera så jämfört med det var det sådär.

 

Ds föräldrar och bror var här till när jag kom hem. De skulle äta lunch med oss, men efter 10 minuter orkade inte D sitta kvar vid bordet. Jag hade skrivit till Ds mamma innan och varnat om att detta antagligen skulle ske, men jag tror inte att de riktigt trodde på mig. D har snabbt blivit sämre sedan den senaste gången de träffade honom. Efter att D lagt sig satt vi kvar och pratade en liten stund. Den situationen blir svår för mig. Jag orkar bara bära min och Ds sorg. Jag klarar inte av att ta emot och bära någon annans, därför stänger jag av lite när jag pratar med dem om situationen. Det kan säkert uppfattas som att jag är kall, men det är det enda sättet jag kan överleva. 

 

Under dagen har D haft ont i ryggen, nacken och ibland huvudet. Han har ingen aptit direkt, men idag har jag lyckats få i honom relativt mycket mat. Han säger så mycket konstigt just nu att hälften vore nog. Jag tror att det är medicinen (Oxynorm) som rör till det för honom.

 

Imorgon får vi kanske åka in till akuten för att få D inlagd. Vi behöver hjälp med att reglera smärtan, särskilt om D ska äta cellgift på måndag.