En anhörigs dagbok

Det är som att vissa människor gör allt för att komplicera saker och förstöra för andra. Det är så otroligt frustrerande. Jag vill bara snabbspola tiden några veckor framåt, så att jag aldrig mer behöver träffa den här personen igen. Jag är trött på människor som kliver på andra, som låtsas att de gör saker av välmening när det egentligen enbart handlar om att tillgodose sina egna behov, som försöker använda sig av maktspel och som tror sig ha makt över saker som de inte har makt över. 

Jag är trött på att kämpa. Jag är så sjukt jävla trött. Jag vill bara ha ett andningshål. En liten stund i livet där jag kan få återhämta mig. Jag gav allt till D. All min kärlek och all min tid. Jag har kämpat varje jävla dag sedan D blev sjuk. Varje dag har varit en kamp för att orka, för att vilja, för att ställa upp.