Jag är här
Alive and kicking (med rynkor under ögonen som inget någonsin kommer råda bot på)! Ville bara ge er ett litet livstecken. Det har varit några tunga dagar mentalt. Hjärnspöken, minnen som hamrar sig fram i hjärnan och orsakar stora tunga tårar, en försovning och en enorm känsla av ensamhet. Jag åkte hem till mina föräldrar igår och stannar till imorgon. Jag och mamma har gått på långa, härliga promenader och livet känns lite lättare att hantera.
Puss på er.
skriven
Puss och kram tillbaka ❤