Jag är här


Alive and kicking (med rynkor under ögonen som inget någonsin kommer råda bot på)! Ville bara ge er ett litet  livstecken. Det har varit några tunga dagar mentalt. Hjärnspöken, minnen som hamrar sig fram i hjärnan och orsakar stora tunga tårar, en försovning och en enorm känsla av ensamhet. Jag åkte hem till mina föräldrar igår och stannar till imorgon. Jag och mamma har gått på långa, härliga promenader och livet känns lite lättare att hantera. 

Puss på er. 
1 Nadia :

skriven

Puss och kram tillbaka ❤

Svar: 💜
Sara

2 Nina Frogner:

skriven

Visst är det skönt att få komma hem till mamma... Jag tror det kvittar hur gammal man blir för mamma är alltid mamma 😊 Jag kan forfarande vilja krypa upp i min mammas knä när jag är ledsen... 😊 Ta hand om dig!
Kram

Svar: 💜
Sara

3 Silje:

skriven

Tenker på deg hver dag beste Sara❤

Svar: 💜
Sara

4 Hanna Karlsson:

skriven

Kram! <3

Svar: Kram! 💜
Sara

5 Carina:

skriven

Fint att se dig! Härligt att du har underbara föräldrar som tar hand om dig. Kram

Svar: Kram 💜
Sara

Kommentera här: