Sol, försäkringar och elevkramar

 
Vilken underbar solig vårdag vi har haft idag. Åh, älskar verkligen att mina ben ser bruna ut på bilden. Men, att det är bruna är inte på något sätt solens förtjänst. Brun-utan-sol. Fåfängan tar över, jag vet, men ändå. Det är skönt att inte känna mig spökblek. För det är den nyansen jag har egentligen. Jag är så pass vit att jag fan skimrar i blått och grönt. Men nu kör jag: Fake it, til you make it. Typ bästa citatet som nästan alltid funkar. Ibland får en bara låtsas att vara glad och till slut så blir det där leendet på riktigt.
 
Så, idag var jag på bouppteckningsmötet. Det gick bra, men det gav mig också lite ångest. Delvis för att juristen lite i förbifarten sa att när bouppteckningen är klar och jag ska gå till banken för att skriva över Ds lån på lägenheten till mig, så kanske inte banken kommer godkänna det om jag tjänar för lite. Ah. Ångest deluxe. Trots att jag är en rationell och logiskt tänkande varelse, har det liksom inte slagit mig att det skulle kunna bli ett problem. Hjärtklappning och några tårar i bilen på vägen till jobbet senare, så får bästa M mig att komma ihåg att allt löser sig, vad det än är. Jag har varit med om värre. This too shall pass och så vidare. Bouppteckningen kommer inte vara godkänd och klar förrän om minst två månader trodde juristen, så det är väl bara att ta problemet då. Det löser sig och blir bra. 
 
En sak med D var att han inte hade några försäkringar tecknade i princip, bara bilen försäkrade han. Hemförsäkringen står på mig, och jag har några olika andra försäkringar kopplade till mig, men när D blev egen företagare så skaffade han inga försäkringar. Det fick vi ju äta upp lite i efterhand. Några månader senare blev han ju sjuk. När det gäller lägenhetslånet så finns det ju faktiskt en försäkring som avskriver en del av lånet om någon i ett par går bort innan de fyllt 65. Det hade ju varit behändigt med en sådan försäkring just nu, men det har vi inte. Jag har inte vetat om att det finns en sådan försäkring förrän nu, och det är ju inte så jäkla bra. Men nu har jag lärt mig det, och kanske kan det hjälpa någon av er att tänka på det också. 
 
Hur som, jag jobbade min första dag idag och fick äntligen träffa mina elever. Älskade barn. Jag började med att prata om hur man kan bemöta någon som förlorat en närstående, eftersom det är svårt även för vuxna att veta. Det jag sa var i princip att de får fråga vad som helst, säga vad som helst, eller inte säga något alls och att de får en kram om de vill och vill de inte ha någon kram så behöver de inte. Jag har hela tiden varit öppen, och kommer att fortsätta vara det. Det hjälper både mig och mina elever. I slutet av lektionen stod nästan alla elever i kö för att ge mig en kram. Så fint.
 
1 Alex i München :

skriven

Försäkringar är verkligen en djungel. Man vet inte vad man behöver eller exakt vad de täcker förän man står där. Känns som att det finns så många undantag på varje försäkring också och så ska man teckna tilläggsförsäkringar osv.

Vad undervisar du i?
Själv är jag utbildad i svenska, engelska, idrott och svenska som andraspråk.

Svar: Det är verkligen en djungel! Jag undervisar i svenska och engelska, och är även behörig i svenska som andraspråk (men det undervisar jag inte i). Älskar att vara lärare!
Sara

2 Ylva:

skriven

Oj vilken jobbig situation! Hoppas att det går vägen för dig med lägenheten!

Ja, det är väl något som kanske kommer med åldern, viljan att lämna sina efterlevande väl försörjda, man kan ju bli överkörd av en buss... När jag och mitt x köpte hus så tog vi en livförsäkring för oss båda. Mest för att han skulle kunna bo kvar om jag skulle dött, för han tjänar inte mycket.

Svar: Precis, i min situation just nu känns det som att jag kommer ta alla försäkringar som är möjliga, bara för att jag vet att det värsta kan inträffa när som helst.
Sara

3 Hanna Karlsson:

skriven

Vad fint av eleverna att de gjorde så.

Svar: Ja, det gjorde verkligen min dag 💜
Sara

4 Nina Frogner:

skriven

Är det inte så att man ibland tänker att det händer inte oss o så glömmer man bort eller prioriterar bort försäkringar? När något sen händer står man där lite "tagen på sängen"..?!
Hoppas allt löser sig för dig!

Brun utan sol är super när man efter en låååång höst o vinter ska ta på sig shortsen eller den där fina kortare kjolen o visar ett par kritvita ben som skulle behöva ha sett solljus tidigare 😊

Härligt med barnen! Det är så "enkelt" för barn att uttrycka sig o fråga saker vi vuxna inte ens skulle våga.
Min lilla dotters kompisar frågade mig rakt ut på skolan om jag var sjuk eftersom jag inte har nåt hår. Det blev en diskussion om varför alla inte har hår o om man måste va sjuk för att tappa håret osv. Jag tycker om när barn är raka i sina frågeställningar!
Kram 💕

Svar: Ja, det är himla skönt med barns nyfikenhet och deras sätt att vara rättfram. Kram 💜
Sara

5 Anonym:

skriven

När vi köpte hus så erbjöd banken en sådan. Så vi har att om en dör avskrivs 50% av lånet direkt. Tycker det borde vara standard av alla banker att erbjuda alla. Hoppas du kan bo kvar men inte kul att bo upp pengar heller. Får man inte ens någon allmän ersättning när någon går bort? Bara om mam har specifika försäkringar? Läskigt vad lite man vet inser jag. :/

Svar: Om man har en livförsäkring så får man en summa pengar. Vi har som tur är sparpengar. Det är himla skönt nu, men jag kan bara tänka mig om man inte har det, då blir det sjukt tufft.
Sara

6 Maria Andersson:

skriven

Det där löser sig gumman! ❤ Men gud vad mysigt med eleverna och deras kramar 😍 Så vill en ju ha det varje dag, barn som står i kö för att få krama en 😊😘

Svar: Ja, så underbart ❤ Puss gumman
Sara

7 diamondscharm.blogg.se:

skriven

Dessa pengar vad de kan ställa till med elände. Hoppas det löser sig 💙

Svar: Tack! 💜
Sara

8 Sanna:

skriven

Åh började gråta av att läsa det sista om att eleverna stod i kö för att krama dig💕 så fint! Och så fint och starkt av dig att kunna prata om detta med dom. Jag tror du är en toppenlärare, för du verkar ha så fin relation med dina elever! Massa kramar till dig

Svar: Tack, vad fin du är 💜 Massa kramar
Sara

9 Elin:

skriven

Men så fint av dig att dela med dig till eleverna. Precis som du skriver så vet inte många vuxna hur man borde agera. Men skolbarnen verkar veta! Barn är så kloka och ärliga.

Svar: Ja, det är de verkligen 💜 Jag försöker vara så öppen som möjligt, och det är min övertygelse att det både hjälper mig och de runt omkring mig. 💜
Sara

Kommentera här: