En anhörigs dagbok

 

När någon är med om en kaossitaution är människor runt omkring alltid oroliga. De vill inte tränga sig på. De vill inte säga fel saker. De vill inte vara i vägen. Ofta slutar det med att många väljer att hålla sig borta.

 

Samtidigt står vi här. Mitt i kaoset där omtanke är det enda vi behöver. Personer som länge stått oss nära hör inte längre av sig samtidigt som bekanta till oss hör av sig och vill ha en väldig massa information om vad som hänt. 

 

Utifrån vårt perspektiv har jag några råd. Nu är det här saker som jag och D har tänkt på, kanske håller andra inte alls med.

 

• Våga höra av dig. Du behöver inte skriva en uppsats, ibland räcker det med att skriva att du tänker på personen. Du kan till och med skriva att du inte vet vad du ska skriva. Men, var tydlig med att du inte förväntar dig svar. I början av en kris är det ofta många som hör av sig och bara känslan av att behöva svara alla kan lätt ge panik.

• Ha tålamod och bli inte besviken om du blir den som alltid måste höra av dig. En person i en kris har fullt upp med krisen och orkar förmodligen inte vara den som kontaktar dig, så se till att du hör av dig med jämna mellanrum. 

• Kom med konkreta förslag på hur du kan hjälpa till. Be inte personen att höra av sig om du kan hjälpa till med något. Det är otroligt svårt att be om hjälp ibland och att ens veta vad en behöver hjälp med kan kännas oöverstigeligt att komma på. Kom istället med konkreta förslag på hur du kan hjälpa till, t.ex. att du kan skjutsa eller hämta personen imorgon, att du kan laga mat och ställa matlådor utanför dörren, att du kan byta till vinterdäck på personens bil, eller gå ut med hunden varje tisdagskväll. Det gör det så mycket lättare att tacka ja till en konkret förfrågan.
  
  
• Var där i fysiskt form. Fråga om personen vill träffas. Ni behöver inte säga något. Bara att någon har tagit sig tiden att sitta bredvid personen betyder mycket. Ge en kram. Klappa på en hand. 

• Lyssna om personen vill prata.

• Dra inte dina egna snyfthistorier. Alla går vi igenom jobbiga stunder, såklart. Det finns en tid och en plats för allt, och now is not the time för att du ska dra upp din historia. I en krissituation kan personen som går igenom den lätt bli självupptagen, och det är kanske faktiskt helt okej att hen just nu bara vill fokusera på vad som händer hen och inte vad som hänt någon annan.

• Kom inte med problemlösningar. I en krissituation kommer många "tipsare" fram och vill ge alla möjliga tips på hur problemet kan lösas. I all välmening såklart, men det blir inte alltid så bra. Många gånger räcker det med att lyssna och visa att du finns där. D har fått otaliga tips på youtubefilmer och suspekta hemsidor med alla möjliga (ovetenskapliga) tips om hur en kan bota hans obotliga cancer. Det här stressar mer än hjälper.

• Ha förståelse för att dagsformen för personen som går igenom en kris spelar stor roll. Bara för att hen ser pigg ut ena dagen betyder det inte att plötsligt blivit bättre. I en kris går en igenom olika stadier som påverkar en på olika sätt. Energin kan gå från toppen till botten på en kort stund, och det som kändes som plättlätt i ena stunden kan i andra stunden kännas som att bestiga ett berg.