En anhörigs dagbok

Imorgon ska vi till KS och få resultatet på den MR D gjorde i onsdags. Så jävla jobbigt, som vanligt. Jag ser till att alla kläder är tvättade, att det är städat och att allt är ordnat. Redo för katastrof. Redo på att höra det värsta. Som varje gång. Fruktansvärt. Jag önskar att vi slapp det här. Jag önskar att vi bara fick leva ett normalt liv utan cancer. Åtminstone utan ordet obotlig framför cancern. Att få känna lite hopp. 

Så vad gör jag mitt i allt? Bakar en blåbärspaj. Helt logiskt.