En anhörigs dagbok

Jag har en sådan tur som är omgiven av underbara vänner. Det är verkligen något som jag är otroligt tacksam för. Igår kom V, R och lilla B hit och fikade med mig och på kvällen promenerade jag över till K och D som lagade mat åt mig. Idag kom M och åt middag med mig. Bästa, finaste vännerna. De gör mitt liv så mycket vackrare och varmare.

 

Imorgon har jag ett möte som jag är nervös inför, men efter det ska jag till psykologen så det blir nog bra. Det ska bli skönt att gå till psyokologen igen efter några veckors uppehåll. Jag tror verkligen att det är viktigt att ta hjälp i bearbetandet när det händer något sådant här. För mig är det åtminstone viktigt. Jag har frågor om sorg och jag vill bli lite lotsad genom den här tiden.

 

Huvudet bultar och magen svider, så nu ska jag lägga mig i sängen och hoppas på att jag kan somna tidigt för en gångs skull (snälla, rara, låt mig bara få sova en hel natt).