Jag gråter för dig, mig och vår värld.

Idag gråter jag för dig. Jag gråter för mig. Jag gråter för din förlorade framtid. Vår förlorade framtid. Jag gråter för att min allra bästa vän inte längre lever. Och jag gråter för min oerhörda rädsla för att livet inte kommer bli mer än såhär. 
 
Efter varje gång jag varit riktigt glad och känt den där riktiga livsglädjen, då kommer den dåliga dagen som ett brev på posten. Varje gång. Det där bakslaget med ångest, tårar och rädslor som tar över hela kroppen. Och ja, jag förstår att det är såhär det är att sörja. Det ingår liksom i paktet. Jag vet. Men jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte behöva sätta mig ner på golvet för att jag inte klarar av att stå upp när kroppen skakar av gråt. Jag orkar inte tappa andan för att gråten liksom tar över varenda cell i kroppen. Jag orkar inte. 
 
Det låter ju naivt. Vadå, hon har förlorat sin man, det är ju klart att hon måste gråta. Ja, det måste jag. Men det har varit två långa och tunga år. Så många tårar som passerat mina tårkanaler. Så många panikattacker där jag inte kunnat sluta hyperventilera. Så många rädslor. Så många "jag vill inte att du ska dö, snälla dö inte". 
 
Jag gråter för min rädsla att förevigt vara ensam. Att förevigt önska sig en sådan kram som bara en kärlek kan ge. Att förevigt titta ut på resten av världen som genom ett fönster, där alla andra rör sig och där jag står still. Jag kan tänka mig att en hel del av er nu tänker att jag måste lugna ner mig, jag har ju hela livet kvar, så kort tid har gått, sakta ner Sara, vänta, ha tålamod. Och vet ni, ibland har jag det där tålamodet och lugnet, men idag är jag inte där. Idag lever jag i bubblan av rädsla, gråt och sorg.
 
 
 
 
1 Annika :

skriven

Emellanåt stormar havet och sorgevågorna rullar in med enorm kraft.. Sedan blir havet åter lugnt ett tag å kanske vattnet rent utav glittrar ett tag.

Jag tror att livet har mer att ge dig! Du verkar vara en jättefin person och du tar dig igenom också det här.

Kärlek brukar ju dyka upp när en minst anar det. En dag kommer det bli så igen.

Jag tror på dig!

Kram

Svar: Tack fina du ❤️ Jag vet det innerst inne, men ibland när de dåliga dagarna rullar in så är det så lätt att glömma bort. Kram
Sara

2 Anonym:

skriven

Förståeligt! Allting. Det kommer gå bra. Men det hjälper inte nu. Det är jobbigt att tänka på att det är så långt kvar. Innan det kommer vara "bra". För det kommer ju heller inte bli helt hundra bra. Det är det jobbiga. Skulle jag tro. Du är sund människa, det märks. Det blir bra. Men det tar ett tag.

Svar: Precis så är det. Jag vill bara må bra nu, även om jag jag vet att det inte går så snabbt. ❤️
Sara

3 Ullis:

skriven

Ja fy gumman……jag har också sämre dagar även om merparten är bra. Jag fattar det fortfarande inte…..det gör himla ont när jag tänker på året David var sjuk. Det gick så fort ( 9 månader) o sen sitter man här själv. Det är absolut det värsta jag har varit med om….att se den man älskar dö med allt var det innebär. Kram Sara <3

Svar: Ja, verkligen! Det är verkligen det värsta jag varit med om. Ibland vill jag bara snabbspola tiden lite till livet där allt har ordnat sig ännu lite mer. Stor kram ❤️
Sara

4 Theresa:

skriven

Åååå. .. ❤ Jag kan tänka mig att det går upp och ner, sorgen är lurig så... Vissa dagar känner man sig stark och toppen, nästa som en påse skit och man vill bara gräva ner sig...
Skickar många stora kramar till dig!!!! ❤❤❤

Svar: Precis så 😞 Tack ❤️ Stor kram
Sara

5 Alex :

skriven

Tycker dina känslor låter helt naturliga. Din hjärna är klok och vet att d är borta och inget alternativ, den pushar dig framåt, mor nya mål. Men känslorna är inte klara för det än. De vill hålla fast vid d lite till. Så klart leder det till krock och frustration.

Svar: Exakt så. Jag har ju vetat länge att D skulle dö, så har ju liksom haft länge på mig att förbereda mig inför tanken på att hitta en ny kärlek, även om det kanske låter konstigt. Som du säger är nog känslorna inte lika redo än. Måste verkligen försöka ta den här tiden och bygga upp mig själv igen.
Sara

6 Maria Ekblad - nyföddfotograf i Göteborg:

skriven

Så himla sorgligt. Jag har också förlorat en nära mig i cancer och det är så vidrigt. Världens sämsta sjukdom. Kramar till dig!

Svar: Verkligen! Jag beklagar din sorg ❤️ Stor kram
Sara

7 Anonym:

skriven

Hej fina Sara! Jag känner igen så mycket i det du upplever. Känslan av att framtiden försvann. Jag känner mig ibland lurad på livet och blir så ledsen på att min älskade T, som verkligen trivdes med livet, blev så himla sjuk och lurad på sin framtid.. När jag har trötta dagar är allt så mycket värre. Men precis som du har jag trots allt också glädjefyllda och roliga dagar. Det är för väl! Men visst önskar man ibland att man var 10 år framåt i tiden och att livet kändes lite mer stabilt och glatt. Hoppas du har en bättre dag när du läser det här! Jag tänker ofta på dig! Många kramar ❤️

Svar: Precis så är det för mig med. När jag har trötta dagar, så håller inte energin för att hålla emot allt jobbigt. Känner igen det där med lurad på framtiden. Så jävla tufft att behöva gå igenom det här. Skönt att läsa att jag inte är ensam om att känna såhär. Stor kram ❤️
Sara

Kommentera här: