På banan igen
Det är så obeskrivligt skönt att vara på banan igen. Det var några fruktansvärt jobbiga dagar där allt var en kamp. Nu känns livet ljust och lätt igen. Tacksamheten sköljer över mig. Jag lever och jag mår bra. Idag har jag till exempel hunnit med att luncha med min bror, sola i Hagaparken ätit middag med E på min uteplats och joggat en runda.
Och förresten, den där känslan en får när en ligger i Hagaparken och solar i godan ro, och frisbeemarodörerna ställer sig ca 1 meter ifrån en. Det enda jag tänker är "snälla, träffa mig inte i ansiktet". Är det bara jag? Och hur gammal är jag nu, 75?
skriven
Kram Sara! Vad glad jag blir att du mår bra! ❤️ Carin