Här är jag
Jag lever. Mitt hjärta slår. Mina lungor ser till att jag tar andetag efter andetag. Ett efter ett. Jag har haft några tuffa dagar. Alla dagar har verkligen haft sina fina stunder, som att få höra sina nior säga fina ord riktade till mig eller att få bli gudmor till min fina väns son. Det är de där stunderna som håller mig flytande, för det ha varit så tungt att leva.
Det mesta känns jobbigt. Att dammsuga känns som att bestiga ett berg. Att sova fyller mig med ångest eftersom jag sover så dåligt. Inatt somnade jag sent och sedan drömde jag samma dröm i loop, om Ds sista dagar. Jag vaknade vid halv fyra och sedan vred och vände jag på mig till klockan ringde. Att skicka ett mail känns så jobbigt att jag skjuter upp det till senare, och senare glömmer jag bort vad jag skulle göra.
Men jag försöker hörni. Jag ler, jag skrattar och tänker att snart går det över. Snart kommer en fin stund när jag känner mig lycklig ett tag.
skriven
Fina Sara, du är så stark ❤️ Skickar kramar och hoppas att du kan få lite bra somn och fina dagar. Jag är här om jag kan hjälpa med nånting, eller för en promenad runt Råstasjön, eller bara för att ge dig lite positiv energi. Tänker på dig. /Nicoletta