Jag kan inte förstå

Jag kan inte förstå. Är D verkligen inte kvar hos mig? 
 
Det som hände igår går inte att ta in. Hans sista andetag. Hans ögon som tittade rakt in i mina ögon. Min röst som lugnt och ömt sa det kommer bli bra älskling, det ordnar sig, våga släppa taget nu hjärtat, det kommer bli bra, jag älskar dig om och om igen. Jag vet inte varifrån lugnet kom ifrån. Orden lugnade honom. Han kunde andas lugnare och till slut blev andetagen kortare och kortare, men det var en kamp. Han hade ångest under några minuter av den sista tiden. Det syntes så tydligt, men jag kunde i alla fall göra något för min älskades sista tid.
 
Fy fan. Det kan inte vara sant. 
 
Idag känner jag mig så avstängd. Min vän sa att det är en försvarsmekanism. Såklart. Jag vill inte vara avstängd, men jag orkar inte bryta ihop varje sekund. Det är en fruktansvärd känsla. Jag kan inte förstå hur jag fortfarande andas och lever, när D inte längre gör det.
 
Tre år sedan. Hur kan tiden ha gått så fort?
1 Anna:

skriven

❤️

2 Nadia:

skriven

❤❤❤

3 Sanna:

skriven

Gör så ont att läsa... Du har skrivit så många gånger om vilken tur du har som haft en sån fantastisk människa vid din sida. Men jag är övertygad om att du varit precis lika fantastisk för D. Han hade tur som hade dig, och det måste känts så tryggt för honom att ha dig vid sin sida in i det sista💕

4 Eva Gy:

skriven

❤️❤️❤️

5 Silje :

skriven

Du må gjøre det du føler er best for deg nå Sara. Om du vil være litt avstengt så vær det! Energien fra Daniel vil aldri forsvinne. Det vil være litt av han igjen over alt han har vært💜

6 diamondscharm.blogg.se:

skriven

Så skönt för honom och dig att du var så lugn! Man gör nog helt enkelt det man måste för att orka. Jag finner lite tröst i att jag också var lugn och ingav en känsla av trygghet när Vincent gick bort. Gråta, skrika, vara förbannad och tusen andra känslor kommer ändå i slutändan, men det värsta är tomheten. De dagar man känner sig helt iskall inombords och börjar undra om man har helt tappat vettet. Men ha i åtanke att det finns absolut inget "normalt" eller några fel hur fasen man än sörjer. Vissa dagar känner man sig stark och andra lipar man som ett barn. Tillåt dig själv att dra igenom hela registret. Kramar 💙

7 Anonym:

skriven

Kära Sara! Läser din blogg och tänker på dig väldigt mycket. Det kommer att ta tid för dig att förstå att D har somnat in och allt som hänt. Du kommer nog känna att det är som att leva i en bubbla. Sorgen är ju så enormt stor och det är svårt att närma sig den, men den finns där. Jag hoppas att du har många som finns vid din sida. Många varma kramar från Carin, med liknande erfarenhet som du. ❤️

8 Tove Lia:

skriven

Ingen av oss kan förstå Sara.

Någon beskrev sorgen som randig för mig, man klarar liksom inte riktigt av att vara i den hela hela tiden, så ibland är man avtrubbad, ibland är man nästan lite glad (det tog ett tag för mig, men det händer och man ska inte känna skuld, bara omfamna), ibland långt nere i hålet.

KRAM <3

9 Ullis:

skriven

Det är helt ofattbart att ta in…….efter över 1 år går jag fortfarande runt o pratar högt rakt ut:…….WTF?? Jag fattar inte att du är borta…..va faan hände??? Hur är det möjligt?? Verkligen jobbigt! Kram gumman!

10 Anonym:

skriven

❤️❤️❤️

11 Linda:

skriven

❤❤❤

12 Nina Frogner:

skriven

Har läst din blogg utan att kommentera... Har tänkt mycket på dig. Att mista någon gör så otroligt ont! Du har varit ett otroligt stöd för D o han har uppskattat dig o varit lycklig i din närhet, det är jag övertygad om! Att försöka ta dagen som den kommer är svårt när man knappt klarar av att andas. Att det blir bättre med tiden är ingen stor tröst mitt i all sorg. Man får bara låta det vara. Landa i känslorna o inte skynda sig ur de. Bearbeta tar tid o det får faktiskt ta tid! Försök ta hand om dig själv!
En stor kram till dig!

13 Ylva:

skriven

Stor kram! Förstår att förlusten måste vara ohygglig!

14 Jenny:

skriven

Jag beklagar oerhört, jag vet att inga ord kan trösta just nu men tänkte bara att du ska veta att du är inte ensam och att personer du inte ens känner skickar sitt stöd och sina tankar. Han har det bra nu det är jag säker på. Kram

15 Eleonor Walston:

skriven

Mitt hjarta brister av att lasa det har. Jag ar sa ledsen for din skull.

Svar: Kram 💜
Sara

Kommentera här: