En anhörigs dagbok

Så idag kom samtalet. Jag skulle sova lite vid lunch för att jag var så fruktansvärt trött. Precis när jag somnat ringde telefonen. Det var läkaren på hospicet. Hon berättade att D nu gått in i en ny fas, och nu handlar det om timmar eller dagar. Han andas oregelbundet, är inte kontaktbar och pulsen slår fort. 

 

Nu är jag här, tillsammans med mina föräldrar och Ds föräldrar. Nu väntar vi på riktigt. Tidigare har jag känt mig lugn när jag varit vid Ds sida. Nu är det en helt annan känsla. Marken rämnar under mina fötter. Nu hoppas jag bara att det här ska gå fort. 

 

Älskling, du är hela min värld. Du kommer alltid vara med mig.