❤️❤️❤️
Kram 💚💜💛
Hoppas du får en natt av välförtjänt sömn ❤️
Erika
Tänk att man ska behöva stå på sig som anhörig...
Hjärtat! Du måste få hjälp med D för att orka! Jag var i samma jobba situation som dig och fick hjälp av ASIH. Sen fick min man även flytta till ett Palliativt boende, det var ett mycket svårt beslut, men det blev väldigt bra fö oss alla. Det går att få bo även kortare perioder där som avlastning. Det är så mycket tryggare och bättre än KS. Sköt om dig! Tänker då dig och D! Stor kram Carin ❤️❤️❤️❤️❤️
Blir så arg då jag får läsa att du måste stå på dig för att få hjälp det är allt annat än okey.
Du är starkare än vad du tror. Styrkekram gumman
ASIH som Carina tipsade om låter som ett alternativ du kanske kan be någon vän titta närmare på. (jag kommer kolla in det för framtiden)Sen att det går att få palliativt boende kortare perioder ...kanon
Glöm inte att be någon vän att forska vidare , skönt att kunna lägga över det på någon annan. KRAM igen
Hoppas du får lite kvalitativ sömn.
Styrkekrama E
Ta tillvara den tid ni har kvar men ta all hjälp du kan få. Man blir så otroligt trött av allt som är och ni har en svår och jobbig tid framför er. Skönt att du har någon att kunna umgås och skratta med, det är guld värt. Det är lätt hänt att vänner och släktingar försvinner när man behöver dem som bäst för att de inte vet hur de ska hantera det hela. Det är svårt att sova för man är orolig, rädd och tankarna snurrar i huvudet hela tiden men försök att någon stund sova man behöver det för att orka med allt. Kramar till er
❤️ Jag kommer när du ön behöver!
Har läst din blogg från o till ett tag. Beklagar så innerligt att ni fått detta tuffa besked, livet är helt oförklarligt ibland. All styrka till dig och till D! Hoppas att ni trots allt kan få några fina stunder tillsammans, de stunderna kan ingen ta ifrån er. Läser att du skriver att han är förvirrad och att du inte känner igen honom. Min mamma gick väldigt ung bort i Alzheimers sjukdom för ett år sedan, och hon var också förvirrad och kände inte igen mig, hon kunde inte kommunicera etc. Det hör ju till sjukdomsbilden vid demenssjukdomar. Det jag ville säga var att trots att det inte känns så, så känner D att du är där! Även om han inte kan uttrycka det. Var hos honom och med honom, prata och bara njut av att ha honom nära. Den tryggheten du ger honom bara genom att vara där betyder mer än allt! <3 Dom förstår och uppfattar ofta mer än vad vi tror, även om dom förlorar förmågan att uttrycka det. Hoppas att ni får så fina dagar ni kan tillsammans. Du finns i mångas tankar och du verkar vara fantastisk. Kram
skriven
Jag har följt din blogg en tid och jag måste bara skriva hur mycket jag beundrar dig och din styrka! Ingen borde behöva vara så stark som du är. Livet är verkligen inte rättvist! Hoppas du får sova i natt.