"Everybody dies, but not everybody lives!" Så sant!
Jag skriver sporadiska dagboksanteckningar, på det papper jag har tillgängligt när lusten faller på. I samband med att jag städade ut x:et förra året så hittade jag ett antal av dessa anteckningar och kunde konstatera just detta (som jag faktistiskt hade glömt) att jag länge bara väntade på att livet skulle börja på riktigt.
Det som är bra i sammanhanget är att jag också kunde se i dessa anteckningar att NU lever jag! Och många av de mål jag haft har jag faktiskt genomfört eller är på god väg med. Jag gjorde dock förändringen i så små steg att jag knappt kände det när jag gjorde det. Men sett över tid är det mycket stor skillnad!
Jag brukar ibland drömma om att bli lärare och börja min första kontakt med eleverna med att fråga vad de har för mål och drömmar i livet. Sedan kan undervisningen utgå från att ge förutsättningar för att förverkliga dessa mål och drömmar. Ja, jag är naiv ;-)
skriven
Får jag inspirera dig tillbaka? Om du har missat Taylor Mali är ju detta en klassiker.
http://youtu.be/h5yg0u1MkDI