Livet, mina vänner
Mitt liv går på i en rasande takt. Du är inte här, D, men du kommer alltid vara en del av mitt liv och en del av mig. Du har ju liksom lite gjort mig till den jag är idag. Det kommer jag alltid vara evigt tacksam för.
För några veckor sedan firade jag min trettionde födelsedag. 30 år. 30 jävla år. Vad hände med tiden? Jag hade en Party like Gatsby-fest för att fira. Det var så himla fint och kul. Jag har sett fram emot att få fira det här i över ett år och plötsligt var dagen där. Jag fick fira med mina nära och kära. Jag fick fira livet! För jag är vid liv och just nu är livet så himla fint.
I mars ska jag föreläsa på en konferens om palliativ för för icke-palliativa enheter. Det känns förstås lite nervöst, men också så otroligt viktigt att få dela med mig av mina tankar. Är det något ni tycker att personer som jobbar på icke-palliativa avdelningar behöver få veta eller tänka på när de tar hand om personer som är döende?